Blogginlägg 5. Författarporträtt!
Bakgrund
Söderberg (1869-1941) var en väldigt stor författare på 1900-talet, åtminstone i Sverige, som uppmärksammades tidigt för hans speciella egenskaper. Än idag uppskattas hans många verk och är älskad utav många.
Han föddes på Östermalm i Stockholm, och han påbörjade sin karriär som journalist på Kristianstadsbladet och började sedan även skriva kritik i bland annat tidningen DN. Som författare beskrivs Söderberg ungefär såhär: "Den personliga blandningen av vemod och skärpa, av allvar och lekfullhet, och av melankoli och kvickhet."
Han var enligt många en lysande Stockholmsskingrare, och sådana drag märks tydligt av i romanen Doktor Glas där allting utspelar sig i Stockholm, och Söderberg tvekar inte att beskriva dess gator och miljöer.
Söderberg var för övrigt gift två gånger och fick fyra barn.
Söderberg som författare
Han har skrivit noveller, dikter, kåserier, romaner och dramatik. Han har skrivit verk som Doktor Glas, Martin Bircks ungdom, Den talangfulle draken, Resan till Rom, Pälsen och Främlingarna.
Söderberg hade en väldig talang för spänning och känsla som han flitigt byggde upp i sina verk, vilket jag kände av, och jag måste säga att han verkligen lyckades bygga upp den där stämningen som är så omtalad av alla litteraturintresserade människor och analytiker. Ibland blandades även en gnutta ironi och humor in i hans skriverier.
Källorna: http://www.soderbergsallskapet.se/hjalmarsoderberg/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hjalmar_S%C3%B6derberg
Avslutning
Detta moment inom Svenska B-kursen har nått sitt slut. Det har varit riktigt roligt att blogga om litteratur faktiskt. Jag har funnit det mycket givande och intressant och inte minst nyttigt. Detta är det sista ni får läsa från mig i denna blogg.
Over and out :)
Andreas
Blogginlägg 4. Epokutmärkning
När jag läser boken så kommer jag att tänka på kärlek och romantik. Alltid denna ständiga kärlek! Någonting annat som tyder på att boken har några år på nacken är ju de gamla ordvalen och föremålen som förekommer. Så som kuskar på droskor, eugeniahemmet samt alla dessa för oss "svåra" ord och gamla, numera ovanliga namn. Boken utspelar sig i sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal.
Boken är väldigt romantisk tack vare skrivarens många uttryckta tankar och känslor. Herregud vad detaljrik den är. Han lämnar även många saker öppna för att läsaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Hans detaljrikhet gör så att det känns som att du ser en film om Doktor Glas, så pass jäkligt är det, haha.
Tack vare bokens relativt svåra språk så är jag inte riktigt van vid att läsa det. Det är ungefär som att läsa en engelsk bok, allt innehåll fastnar inte alltid, så man får läsa om meningarna man fastnade på för att förstå vad man precis läste.
Tidigare så nämnde jag tinget "eugeniahemmet". Min mormor och morfar är på besök, dem visste så klart vad det var när jag nyss ställde frågan, men min pappa hade aldrig hört talas om det sade han, vilket var lite roligt. Doktor Glas är förutom det svåra språket, en ganska lättläst bok, och den har förmåga att dra med sig läsaren så att sidantalet bara forsar fram (bokstavligen) när man läser.
Boken är väldigt romantisk tack vare skrivarens många uttryckta tankar och känslor. Herregud vad detaljrik den är. Han lämnar även många saker öppna för att läsaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Hans detaljrikhet gör så att det känns som att du ser en film om Doktor Glas, så pass jäkligt är det, haha.
Tack vare bokens relativt svåra språk så är jag inte riktigt van vid att läsa det. Det är ungefär som att läsa en engelsk bok, allt innehåll fastnar inte alltid, så man får läsa om meningarna man fastnade på för att förstå vad man precis läste.
Tidigare så nämnde jag tinget "eugeniahemmet". Min mormor och morfar är på besök, dem visste så klart vad det var när jag nyss ställde frågan, men min pappa hade aldrig hört talas om det sade han, vilket var lite roligt. Doktor Glas är förutom det svåra språket, en ganska lättläst bok, och den har förmåga att dra med sig läsaren så att sidantalet bara forsar fram (bokstavligen) när man läser.
Blogginlägg 3. Karaktären
Tyko Gabriel Glas, den medicinske licentiaten som aldrig tycks vara riktigt lycklig. Han bor ensam, skriver ensam och vill vara ensam. Det sistnämnda är något man kan tro till en början, men när han sedan får kontakt med den gamle pastor Gregorius betydligt yngre fru så blir saker annorlunda.
Fru Gregorius, vars förnamn är Helga, har äktat en mycket äldre man i pastor Gregorius, och hon har nu märkt att det är ju rena vansinnet. Hon verkar inte vara attraherad av honom alls, och det är ständigt han själv som trilskas med deras hopplösa förhållande med tron om att de ska få till ett litet barn. Fru Gregorius besöker doktor Glas på hans mottagning, som till en början tycks vara en vanlig undersökning, men när hon sedan berättat för doktorn om sin situation så lovar doktor Glas att tala med pastorn istället för fru Gregorius ska behöva göra det.
Om vi återgår till doktor Glas, så är han något av en ensamvarg. Han är uppväxt med att kunna hantera ensamheten, och till slut kunna leva med den utan problem. Det känns till en början att han har gett upp hoppet om kärlek, och istället väljer han att skriva ner den och bara fantisera om saker och ting. Det är i alla fall uppfattningen jag får.
När doktor Glas fattar något slags tycke för fru Gregorius, så blir han avundsjuk ungefär, eftersom hon redan har en man. Men det är ju en man som hon inte trivs med, så eftersom han själv är doktor tar han tillfället i akt och säger åt pastorn att han borde ta avstånd till sin fru i ett halvår eller så, vilket ger honom lite tid till... Ja, alla förstår ju vad.
Fru Gregorius, vars förnamn är Helga, har äktat en mycket äldre man i pastor Gregorius, och hon har nu märkt att det är ju rena vansinnet. Hon verkar inte vara attraherad av honom alls, och det är ständigt han själv som trilskas med deras hopplösa förhållande med tron om att de ska få till ett litet barn. Fru Gregorius besöker doktor Glas på hans mottagning, som till en början tycks vara en vanlig undersökning, men när hon sedan berättat för doktorn om sin situation så lovar doktor Glas att tala med pastorn istället för fru Gregorius ska behöva göra det.
Om vi återgår till doktor Glas, så är han något av en ensamvarg. Han är uppväxt med att kunna hantera ensamheten, och till slut kunna leva med den utan problem. Det känns till en början att han har gett upp hoppet om kärlek, och istället väljer han att skriva ner den och bara fantisera om saker och ting. Det är i alla fall uppfattningen jag får.
När doktor Glas fattar något slags tycke för fru Gregorius, så blir han avundsjuk ungefär, eftersom hon redan har en man. Men det är ju en man som hon inte trivs med, så eftersom han själv är doktor tar han tillfället i akt och säger åt pastorn att han borde ta avstånd till sin fru i ett halvår eller så, vilket ger honom lite tid till... Ja, alla förstår ju vad.
Blogginlägg 2. Stämningen
Stämningen i Söderbergs Doktor Glas byggs sucessivt upp genom att jag tycker författaren förmedlar en hel del mystik och huvudpersonen uttrycker ett starkt ogillande hos den lokale pastorn, fast endast genom hans egna tankar. Den kvinnan han vill ha är fast i ett kärlekslöst förhållande...
Författaren har skrivit som att det är huvudpersoner själv som skriver och berättar, vilket gör boken lite speciell och härlig. Man får verkligen lära känna karaktären väl. Han skriver endast för att han känner för att skriva, och inte göra det för att ha någonting att läsa ett år senare, utan han bara skriver och skriver. Det är väldigt mycket gamla tankar och saker som han upplevt, självklart för att det handlar om honom själv.
Hmm, jag återkommer.
Författaren har skrivit som att det är huvudpersoner själv som skriver och berättar, vilket gör boken lite speciell och härlig. Man får verkligen lära känna karaktären väl. Han skriver endast för att han känner för att skriva, och inte göra det för att ha någonting att läsa ett år senare, utan han bara skriver och skriver. Det är väldigt mycket gamla tankar och saker som han upplevt, självklart för att det handlar om honom själv.
Hmm, jag återkommer.
Pälsen
Godmorgon
Har nu läst Hjalmar Söderbergs novell "Pälsen", och medan jag läste så slog det mig att jag faktiskt har läst den förut. Det var nog någon gång under högstadiet. Jag minns inte mycket alls, men nu har jag alltså läst den igen och tänker granska den lite närmare.
Novellen om den fattiga Doktor Henck och hans förmögne vän häradshövding Richardt med pälsen. Richardt lever ungkarlsliv med rädslan för att gifta sig, och Doktor Henck har gått och gift sig och skaffat tre ungar. Mager är han också, och han har som doktor börjat ana att hans dagar i livet är räknade. Varför får man aldrig reda på. Doktor Hencks hustru, som i tidigare dagar varit intresserad av häradshövdingen (men ingick äktenskap med doktorn) brukar ofta vara ohövlig och vara allmänt elak mot sin man. Doktor Henck har därför fått uppfattningen om att ifall han hade införskaffat sig mer pengar samt en ny, fin päls så skulle saker och ting vara annorlunda. Han tror att hustrun kommer reagera positivt om han skulle komma hem iklädd päls. Richardt gick alltså den enklaste vägen; leva ensam, och dessutom inkassera mycket pengar.
Doktorn blir överkörd av en susande droska när han är på väg att hälsa på sin vän, och hans rock går sönder på köpet. Han ber om att få låna hundra kronor i julaftonssyfte och får även låna den fina pälsen. När han väl är på väg hem slår det honom att det känns så bra att ha den, och det skulle verkligen inte sitta fel att äga en egen. I tamburen får mycket riktigt ett varmt och annorlunda mottagande av sin fru, som märkt att hennes make har kommit hem i päls. Doktorn berättar sedan för sin vän Richardt att han tror att han inte har lång tid kvar, och tackar därför så innerligt för lånet av pälsen, och förklarar att den har givit honom riktig lycka i livet.
Novellen är döpt efter pälsen tack vare att den är så omtalad i texten. Den är vad huvudpersonen drömmer om, men inte riktigt kan köpa för pengar. Novellen utspelar sig enligt mig under 1800-talet, eftersom hästdroskor fortfarande används.
Jag tycker att texten är läsvärd eftersom den bara är så bra. Det ligger något mystiskt över hela texten tycker jag, men kan inte sätta fingret på vad. Därför tycker jag att den är läsvärd, eftersom den aldrig blir riktigt gammal. En klassiker helt enkelt. Slutet är något sorgligt, men ändå bra, eftersom doktorn fick känna på enligt honom, "riktig lycka".
Har nu läst Hjalmar Söderbergs novell "Pälsen", och medan jag läste så slog det mig att jag faktiskt har läst den förut. Det var nog någon gång under högstadiet. Jag minns inte mycket alls, men nu har jag alltså läst den igen och tänker granska den lite närmare.
Novellen om den fattiga Doktor Henck och hans förmögne vän häradshövding Richardt med pälsen. Richardt lever ungkarlsliv med rädslan för att gifta sig, och Doktor Henck har gått och gift sig och skaffat tre ungar. Mager är han också, och han har som doktor börjat ana att hans dagar i livet är räknade. Varför får man aldrig reda på. Doktor Hencks hustru, som i tidigare dagar varit intresserad av häradshövdingen (men ingick äktenskap med doktorn) brukar ofta vara ohövlig och vara allmänt elak mot sin man. Doktor Henck har därför fått uppfattningen om att ifall han hade införskaffat sig mer pengar samt en ny, fin päls så skulle saker och ting vara annorlunda. Han tror att hustrun kommer reagera positivt om han skulle komma hem iklädd päls. Richardt gick alltså den enklaste vägen; leva ensam, och dessutom inkassera mycket pengar.
Doktorn blir överkörd av en susande droska när han är på väg att hälsa på sin vän, och hans rock går sönder på köpet. Han ber om att få låna hundra kronor i julaftonssyfte och får även låna den fina pälsen. När han väl är på väg hem slår det honom att det känns så bra att ha den, och det skulle verkligen inte sitta fel att äga en egen. I tamburen får mycket riktigt ett varmt och annorlunda mottagande av sin fru, som märkt att hennes make har kommit hem i päls. Doktorn berättar sedan för sin vän Richardt att han tror att han inte har lång tid kvar, och tackar därför så innerligt för lånet av pälsen, och förklarar att den har givit honom riktig lycka i livet.
Novellen är döpt efter pälsen tack vare att den är så omtalad i texten. Den är vad huvudpersonen drömmer om, men inte riktigt kan köpa för pengar. Novellen utspelar sig enligt mig under 1800-talet, eftersom hästdroskor fortfarande används.
Jag tycker att texten är läsvärd eftersom den bara är så bra. Det ligger något mystiskt över hela texten tycker jag, men kan inte sätta fingret på vad. Därför tycker jag att den är läsvärd, eftersom den aldrig blir riktigt gammal. En klassiker helt enkelt. Slutet är något sorgligt, men ändå bra, eftersom doktorn fick känna på enligt honom, "riktig lycka".
