En arg Grottman.

Godmorgon

Har nu läst Hjalmar Söderbergs novell "Pälsen", och medan jag läste så slog det mig att jag faktiskt har läst den förut. Det var nog någon gång under högstadiet. Jag minns inte mycket alls, men nu har jag alltså läst den igen och tänker granska den lite närmare.

Novellen om den fattiga Doktor Henck och hans förmögne vän häradshövding Richardt med pälsen. Richardt lever ungkarlsliv med rädslan för att gifta sig, och Doktor Henck har gått och gift sig och skaffat tre ungar. Mager är han också, och han har som doktor börjat ana att hans dagar i livet är räknade. Varför får man aldrig reda på. Doktor Hencks hustru, som i tidigare dagar varit intresserad av häradshövdingen (men ingick äktenskap med doktorn) brukar ofta vara ohövlig och vara allmänt elak mot sin man. Doktor Henck har därför fått uppfattningen om att ifall han hade införskaffat sig mer pengar samt en ny, fin päls så skulle saker och ting vara annorlunda. Han tror att hustrun kommer reagera positivt om han skulle komma hem iklädd päls. Richardt gick alltså den enklaste vägen; leva ensam, och dessutom inkassera mycket pengar. 

Doktorn blir överkörd av en susande droska när han är på väg att hälsa på sin vän, och hans rock går sönder på köpet. Han ber om att få låna hundra kronor i julaftonssyfte och får även låna den fina pälsen. När han väl är på väg hem slår det honom att det känns så bra att ha den, och det skulle verkligen inte sitta fel att äga en egen. I tamburen får mycket riktigt ett varmt och annorlunda mottagande av sin fru, som märkt att hennes make har kommit hem i päls. Doktorn berättar sedan för sin vän Richardt att han tror att han inte har lång tid kvar, och tackar därför så innerligt för lånet av pälsen, och förklarar att den har givit honom riktig lycka i livet.

Novellen är döpt efter pälsen tack vare att den är så omtalad i texten. Den är vad huvudpersonen drömmer om, men inte riktigt kan köpa för pengar. Novellen utspelar sig enligt mig under 1800-talet, eftersom hästdroskor fortfarande används.

Jag tycker att texten är läsvärd eftersom den bara är så bra. Det ligger något mystiskt över hela texten tycker jag, men kan inte sätta fingret på vad. Därför tycker jag att den är läsvärd, eftersom den aldrig blir riktigt gammal. En klassiker helt enkelt. Slutet är något sorgligt, men ändå bra, eftersom doktorn fick känna på enligt honom, "riktig lycka".