Blogginlägg 3. Karaktären
Fru Gregorius, vars förnamn är Helga, har äktat en mycket äldre man i pastor Gregorius, och hon har nu märkt att det är ju rena vansinnet. Hon verkar inte vara attraherad av honom alls, och det är ständigt han själv som trilskas med deras hopplösa förhållande med tron om att de ska få till ett litet barn. Fru Gregorius besöker doktor Glas på hans mottagning, som till en början tycks vara en vanlig undersökning, men när hon sedan berättat för doktorn om sin situation så lovar doktor Glas att tala med pastorn istället för fru Gregorius ska behöva göra det.
Om vi återgår till doktor Glas, så är han något av en ensamvarg. Han är uppväxt med att kunna hantera ensamheten, och till slut kunna leva med den utan problem. Det känns till en början att han har gett upp hoppet om kärlek, och istället väljer han att skriva ner den och bara fantisera om saker och ting. Det är i alla fall uppfattningen jag får.
När doktor Glas fattar något slags tycke för fru Gregorius, så blir han avundsjuk ungefär, eftersom hon redan har en man. Men det är ju en man som hon inte trivs med, så eftersom han själv är doktor tar han tillfället i akt och säger åt pastorn att han borde ta avstånd till sin fru i ett halvår eller så, vilket ger honom lite tid till... Ja, alla förstår ju vad.
Jag gillar det sättet du skriver på, man förstår hur komplex boken är man blir faktiskt nyfiken på den med alla sina olika karaktärer :) bra!
intressant! Jag håller med dig om Doktor Glas som ensamvarg. Han är det igenom hela boken men jag i alla fall se vissa förändringar kring honom, för mot slutet så drar författaren in mer personer som omringar Doktor Glas och han verkar inte lika ensam längre.
jag håller med om att han fantiserar mycket kring sitt liv, han önskar väldigt mycket men inte mycket blir gjort! Kan dock ana en förändring mot slutet, han öppnar upp sig en aningens.
jag tror att han syfte med att "rädda" helga är för att han vill göra en förändring till sig själv och det är väldigt viktigt för honom. Jag tror att hans känslor för helga är så stora för att det i grund och botten handlar om han själv, hon är den första han verkligen bryr sig om på väldigt länge. Jag tror dock han skulle känna likadant om det var någon annan!
vad tror du författaren vill säga med det här att Doktor glas skriver ner så mycket och vill så mycket men ingenting händer på ett bra tag ?
