Tankar kring det inledande stycket ur romanen "Doktor Glas"
"Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan mitten av maj. Hela dagen står ett tjockt töcken av damm alldeles stilla över gatorna och torgen. Först på kvällen lever man upp en smula."
Månaden är juni, och en svallande hetta som pågått sedan maj månad (som vanligtvis entrar Sverige i augusti) härjar. Hela staden har påverkats av detta genom att gator och torg gapar tomma, och stora dammoln har skymt stora delar av ytorna där människor brukar spatsera på. Endast på kvällarna börjar liv och rörelse blomma fram, och en av dem som tar sig utomhus är berättaren själv.
Detta är enligt mig en bra inledning, för jag kan exakt se bilden av det författaren beskriver famför mig. Det är inte världens mest livliga inledning, men den är faktiskt nog så bra ändå. Man blir medryckt på en gång och vill veta vad som komma skall.
Månaden är juni, och en svallande hetta som pågått sedan maj månad (som vanligtvis entrar Sverige i augusti) härjar. Hela staden har påverkats av detta genom att gator och torg gapar tomma, och stora dammoln har skymt stora delar av ytorna där människor brukar spatsera på. Endast på kvällarna börjar liv och rörelse blomma fram, och en av dem som tar sig utomhus är berättaren själv.
Detta är enligt mig en bra inledning, för jag kan exakt se bilden av det författaren beskriver famför mig. Det är inte världens mest livliga inledning, men den är faktiskt nog så bra ändå. Man blir medryckt på en gång och vill veta vad som komma skall.
Kommentarer
Postat av: Agnes
Dina åsikter stämmer bra överrens med mina åsikter om just inledningen och början!
Postat av: Andreas
Bra ;)
Postat av: Ylva Larsson
BRA! Exakt vad jag känner efter att läst de tre små meningarna :)
Trackback
