En arg Grottman.

När jag läser boken så kommer jag att tänka på kärlek och romantik. Alltid denna ständiga kärlek! Någonting annat som tyder på att boken har några år på nacken är ju de gamla ordvalen och föremålen som förekommer. Så som kuskar på droskor, eugeniahemmet samt alla dessa för oss "svåra" ord och gamla, numera ovanliga namn. Boken utspelar sig i sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal.

Boken är väldigt romantisk tack vare skrivarens många uttryckta tankar och känslor. Herregud vad detaljrik den är. Han lämnar även många saker öppna för att läsaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. Hans detaljrikhet gör så att det känns som att du ser en film om Doktor Glas, så pass jäkligt är det, haha. 

Tack vare bokens relativt svåra språk så är jag inte riktigt van vid att läsa det. Det är ungefär som att läsa en engelsk bok, allt innehåll fastnar inte alltid, så man får läsa om meningarna man fastnade på för att förstå vad man precis läste. 

Tidigare så nämnde jag tinget "eugeniahemmet". Min mormor och morfar är på besök, dem visste så klart vad det var när jag nyss ställde frågan, men min pappa hade aldrig hört talas om det sade han, vilket var lite roligt. Doktor Glas är förutom det svåra språket, en ganska lättläst bok, och den har förmåga att dra med sig läsaren så att sidantalet bara forsar fram (bokstavligen) när man läser.

Tyko Gabriel Glas, den medicinske licentiaten som aldrig tycks vara riktigt lycklig. Han bor ensam, skriver ensam och vill vara ensam. Det sistnämnda är något man kan tro till en början, men när han sedan får kontakt med den gamle pastor Gregorius betydligt yngre fru så blir saker annorlunda.

Fru Gregorius, vars förnamn är Helga, har äktat en mycket äldre man i pastor Gregorius, och hon har nu märkt att det är ju rena vansinnet. Hon verkar inte vara attraherad av honom alls, och det är ständigt han själv som trilskas med deras hopplösa förhållande med tron om att de ska få till ett litet barn. Fru Gregorius besöker doktor Glas på hans mottagning, som till en början tycks vara en vanlig undersökning, men när hon sedan berättat för doktorn om sin situation så lovar doktor Glas att tala med pastorn istället för fru Gregorius ska behöva göra det.

Om vi återgår till doktor Glas, så är han något av en ensamvarg. Han är uppväxt med att kunna hantera ensamheten, och till slut kunna leva med den utan problem. Det känns till en början att han har gett upp hoppet om kärlek, och istället väljer han att skriva ner den och bara fantisera om saker och ting. Det är i alla fall uppfattningen jag får. 

När doktor Glas fattar något slags tycke för fru Gregorius, så blir han avundsjuk ungefär, eftersom hon redan har en man. Men det är ju en man som hon inte trivs med, så eftersom han själv är doktor tar han tillfället i akt och säger åt pastorn att han borde ta avstånd till sin fru i ett halvår eller så, vilket ger honom lite tid till... Ja, alla förstår ju vad.

Stämningen i Söderbergs Doktor Glas byggs sucessivt upp genom att jag tycker författaren förmedlar en hel del mystik och huvudpersonen uttrycker ett starkt ogillande hos den lokale pastorn, fast endast genom hans egna tankar. Den kvinnan han vill ha är fast i ett kärlekslöst förhållande...

Författaren har skrivit som att det är huvudpersoner själv som skriver och berättar, vilket gör boken lite speciell och härlig. Man får verkligen lära känna karaktären väl. Han skriver endast för att han känner för att skriva, och inte göra det för att ha någonting att läsa ett år senare, utan han bara skriver och skriver. Det är väldigt mycket gamla tankar och saker som han upplevt, självklart för att det handlar om honom själv.

Hmm, jag återkommer.

Godmorgon

Har nu läst Hjalmar Söderbergs novell "Pälsen", och medan jag läste så slog det mig att jag faktiskt har läst den förut. Det var nog någon gång under högstadiet. Jag minns inte mycket alls, men nu har jag alltså läst den igen och tänker granska den lite närmare.

Novellen om den fattiga Doktor Henck och hans förmögne vän häradshövding Richardt med pälsen. Richardt lever ungkarlsliv med rädslan för att gifta sig, och Doktor Henck har gått och gift sig och skaffat tre ungar. Mager är han också, och han har som doktor börjat ana att hans dagar i livet är räknade. Varför får man aldrig reda på. Doktor Hencks hustru, som i tidigare dagar varit intresserad av häradshövdingen (men ingick äktenskap med doktorn) brukar ofta vara ohövlig och vara allmänt elak mot sin man. Doktor Henck har därför fått uppfattningen om att ifall han hade införskaffat sig mer pengar samt en ny, fin päls så skulle saker och ting vara annorlunda. Han tror att hustrun kommer reagera positivt om han skulle komma hem iklädd päls. Richardt gick alltså den enklaste vägen; leva ensam, och dessutom inkassera mycket pengar. 

Doktorn blir överkörd av en susande droska när han är på väg att hälsa på sin vän, och hans rock går sönder på köpet. Han ber om att få låna hundra kronor i julaftonssyfte och får även låna den fina pälsen. När han väl är på väg hem slår det honom att det känns så bra att ha den, och det skulle verkligen inte sitta fel att äga en egen. I tamburen får mycket riktigt ett varmt och annorlunda mottagande av sin fru, som märkt att hennes make har kommit hem i päls. Doktorn berättar sedan för sin vän Richardt att han tror att han inte har lång tid kvar, och tackar därför så innerligt för lånet av pälsen, och förklarar att den har givit honom riktig lycka i livet.

Novellen är döpt efter pälsen tack vare att den är så omtalad i texten. Den är vad huvudpersonen drömmer om, men inte riktigt kan köpa för pengar. Novellen utspelar sig enligt mig under 1800-talet, eftersom hästdroskor fortfarande används.

Jag tycker att texten är läsvärd eftersom den bara är så bra. Det ligger något mystiskt över hela texten tycker jag, men kan inte sätta fingret på vad. Därför tycker jag att den är läsvärd, eftersom den aldrig blir riktigt gammal. En klassiker helt enkelt. Slutet är något sorgligt, men ändå bra, eftersom doktorn fick känna på enligt honom, "riktig lycka".

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda. Vänd dig från mig, förr'n jag tändes som en mila innantill! En fiol jag är med världens alla visor i sin låda, du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill. Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna. Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår. Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna. i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår. Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna; stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull — till det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna, du, den sista som mig följde för min heta ungdoms skull.

Jag skulle beskriva dikten som en kärleksdikt, och jag tycker att den är bra skriven. Aningen svår att förstå kanske, men Karlfeldt levde ju för länge sedan... Jag tolkar dikten som att han är djupt förälskad i någon, och hur mäktig kärleken kan vara för en människa, säkert det största som finns. Man kan nog tolka den här dikten lite hur som helst, men jag ser det som att han älskar den här flickan, jag antar att det är en flicka, och när han inte är tillsammans med henne så saknar han henne så mycket att saknaden nästan går över styr. Om den nu går över styr och övergår i galenskap så behöver inte det betyda att det är dåligt, utan tvärtom. Det som dock skulle kunna inverka negativt på detta är att han kanske inte kan förklara med ord eller på något sätt visa hur han känner. Tecken på obeslutsamhet finns, och författaren har på något sätt bildligt kunna beskriva känslan som så många har upplevt. I början av dikten får jag intrycket av att det är han som ständigt söker efter kärleken, men tack vare slutorden så känns det mer som om det var han som var "offret" för den dolda och okända motspelerskan. 

Kärlek är något vi alla får uppleva någon gång. En del oftare än andra, med tanke på deras inställning till kärleken. En del kan blunda för den, och sakna det som kanske redan finns framför näsan på en. Andra som ser väldigt positivt på kärleken, och kan kanske till och med bara "bli" intresserad av någon för att den känner sig ensam, och inte för att den verkligen är kär. Det är en väldigt falsk och egoistisk sak att göra enligt mig. Kärlek är inte alltid härlig och skön, utan den kan även vara ett elände för den som har otur. Människor som blivit utsatta för kärlekens mörka sidor, blir till slut tillbakadragna och osäkra på kärleken, och slutar upp med att aldrig ens våga börja älska någon igen. 

"En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill."

Tolkar det som att författaren, Karlfeldt, är väldigt allmänbildad och lärd, och han är beredd att göra vad som helst för sin kärlek.

I överlag, en mycket imponerande skriven dikt, av en skicklig diktare med känsla för diktande!

Här kommer den andra dikten, och den heter Till förruttnelsen.

Hej bloggis

Har fått i uppgift att läsa tre dikter, och skriva om dem. VI börjar med Gustavs.

Gustav Frödings "En käleksvisa":

"Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan mitten av maj. Hela dagen står ett tjockt töcken av damm alldeles stilla över gatorna och torgen. Först på kvällen lever man upp en smula."

Strindbergs klassiska novell "Ett halvt ark papper" handlar om en bankman vars är på väg att flytta ut ur sin lägenhet som innehåller så många bra men samtidigt sorgliga minnen för honom. När han sedan slänger en sista blick runt om i lägenheten för att se om han glömt någonting kvar, så finner han ett papper, ett halvt ark sådant. Innehållet på papperet beskriver de senaste två åren i mannens liv. Det är inte flytande text, verkligen inte, det är endast små nedplitningar i form av enstaka ord som för mannen betyder och beskriver mycket. Det första ordet lyder "Alice", namnet på mannens fästmö. Pappersarket beskriver alltså deras båda liv, under två år. Det visar sig även i novellen att frun är sängliggandes och sjuk, av vad jag förstår det tuberkulos.

God morgon. Denna blogg skapades för ett längre projekt inom Svenska kurs B. Ska blogga om egna tankar och åsikter om olika noveller samt boken Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.